Berätta din historia! Även om du inte tror det själv kan det vara inte bara en stor tröst utan också en ovärderlig hjälp att läsa någon annans historia. Skriv ner din berättelse i ett mail och skicka till oss på info@mcs-sweden.se så lägger vi ut den!

___________________________________________________________________

”Mina besvär började nog redan andra året i gymnasiet, då det nybyggda kombinerade stadsbiblioteket/gymnasiet hade en undermålig ventilation. Trötthet, huvudvärk och allmän olustkänsla blev vanligt. Vikarierade ibland på biblioteket där jag stormtrivdes, tackade ändå nej när jag av dåvarande chef Conny Jacobsson (sedemera känd som idékläckare till bl a bokmässan i Göteborg och rymling till Elfenbenskusten) erbjöds fast arbete. Det var ju den tiden alla kompisar skulle ut i världen på tågluffning osv, vilket jag är glad för idag. Inomhusluften skulle gjort mig sjuk redan i början av mitt arbetsliv annars.

Därefter hade jag olika vikariat på kontor inom kommunen, på den tiden man fick röka inomhus. Vilket ledde till svår hosta och ständigt ont i halsen för min del. När jag var 16 år och praktiserade vid järnbruket fick jag frågan varför jag inte rökte, man tyckte det var väldigt underligt att inte göra det. ”Vad gör du istället då?” undrade man.

Jag beslöt mig för att kroppsarbete kunde vara sundare, och tog arbete vid Wasa brödfabrik och sedan HSB lokalvård. Vid den förra blev jag allergisk mot råg, och därefter björk med en mängd korsallergier som gör att jag inte kan äta potatis i någon form, inga kärn- eller stenfrukter (numera ingen frukt överhuvud taget) inte åtskilliga grönsaker däribland tomat, aubergine och det mesta annat om det inte är kokt. I jobbet som lokalvårdare (som var fritt och jag trivdes väldigt bra till en början innan allergier/överkänslighet satte stopp) blev man utsatt för en mängd kemikalier i rengöringsmedel och polish (man bonade t ex ytor där det inte gick att vädra). Blev tvungen att sluta efter 7 år.

Jobbade ett år i andrahandsbutik, mycket smuts och damm, lukt av mögel i lunchrummet som inte hade fönster. Hur föreståndaren såg på detta kan illustreras av när en katt hade kissat i skor som stod på kontoret. ”Jag ställer ner dem i lunchrummet, för där är inte så noga” sade hon.

Jobbade därefter 6 år i skolkök, ofta i ovan nämnda gymnasieskola där så fort jag kom innanför dörrarna fick skynda mig att ta mediciner, tycket det luktade gift och mögel. Miljöskyddet hade kallats dit då övrig personal också hade besvär, men inga åtgärder hade vidtagits. Man kom fram till att det var ”fruntimmer som pratat ihop sig” bara. Av de fyra som oftast jobbade där gick två i förtidspension, officiellt för värk i händer och armar men hade mycket besvär av luften. Jag slutade också pga kronisk inflammation i en arm. Hon som blev kvar dog av svulster i lungorna (hade aldrig rökt). Hon led av samma besvär som jag har nu, dvs svår doftöverkänslighet inför parfymer, värk i kroppen, trötthet m m.

Efter detta arbetsprövade jag på kontor hos arbetsmarknadsverket. Lokalen luktade konstigt, fukt- och mögelskador men det var ingen idé att ens påtala. Då skreks det NEJ, mögel kan det absolut inte vara.  Både arbetsledare och anställda hällde på sig fruktansvärt mycket parfym, jag har aldrig varit med om något liknande. Jag borde nog ha sjukskrivit mig ännu mer, för efter detta fick jag svårt att äta, det uppstod blåsor och svullnader i munnen. Sommaren efter levde jag i stort sett på spaghetti och ost.

Jag blev såpass sjuk att jag en period inte orkade ta mig till apotek eller ut och handla, kunde inte längre använda tvättstuga pga doften och blev även väldigt sjuk av parfymdofter från grannarna. Var så svag att jag blev hämtad av ambulans när jag försökte ta mig till biblioteket som ligger några minuter från min bostad. Trodde inte jag skulle överleva utan skrev ett testamente hur jag ville ha begravningen.
Frågade vicevärden om det inte gick att sätta upp en lapp med information (det fanns alltid förr i tvättstugan) att vara försiktig med starkt parfymerade produkter så att alla kan tvätta) men hon svarade att jag borde flytta. Vart, kan man fråga sig då det inte finns några alternativ att flytta till. (Har lämnat medborgarförslag om allergivänligt boende, svar om ett halvår.)

Räddningen blev nog internet, när jag förstod att det fanns masker man kunde bära (läkare hade skrattat och sagt att det finns inte sådana masker), och en bra luftrenare. Men det räcker inte alltid till. Sökte sjukpension men fick avslag. Fk sade att jag kunde söka sjukpenning en månad i taget, ”men det är inte säkert att du får några pengar”. Idag har jag fas 3 vid ett museum, men är sjukskriven för det mesta för att rädda livhanken. Ena korridoren stinker av parfymerade deodoranter, rakvatten,starkt parfymerade rengöringsmedel
osv. och den andra korridoren av spånplattor (förmodligen behandlade med formaldehyd etc.) och mögel från köket jag brukade låna där för att slippa parfymen i det andra. Det brukar vara samma personer som tyckte jag tjatade för mycket om parfymer när jag informerade, som kommer in på mitt rum och doftar parfym. Tyvärr går inte fönstren att öppna ordentligt så det är svårt att vädra. Golvet luktar dessutom fränt och konstigt (emissioner från lim, material?). Det finns inga pengar eller intresse till någon typ av renovering, så att påpeka detta leder till den vanliga förnekelsen. Man tycker det är konstigt och egendomligt att jag inte tål dessa dofter.

Men sista ordet är inte sagt. Det nya storköket är iordningställt ovanpå skiten i det gamla, och det har skrivits en del i tidningarna om dålig ventilation. Träffade en anställd som hade klåda på kroppen och svullnad i luftrören. Jag kommer också att både skriva och säga mitt många fler gånger. Det är också skönt att ha stöd från flera nätverk.”

Anita Grundström

___________________________________________________________________

”Jag blev drabbad av kemikalier år 2005 i mitt yrke som textilintendent på ett museum. I samband med en malbekämpning av Anticimex i museimagasinet blev dosen för stark för mig och en årslång förkylning tog sin början. Den dos som användes överskred ej sitt gränsvärde. En beståndsdel i malbekämpningsmedlet – klorpyrifos – är idag inte tillåten inom EU.  Efter en miljöutredning av Karolinska på arbetsplatsen blev det konstaterat att jag förmodligen påverkats av klorpyrifos.

Därefter blev jag känslig för dofter/kemikalier. Jag är numera pensionär. Sista åren på arbetsplatsen jobbade jag halvtid med andra arbetsuppgifter än textilier. Det är en tung bit  när man inte längre kan arbeta inom sitt kunskapsområde, och måste lämna detta för att hålla sig borta från det som påverkar negativt.

Jag har svårigheter att tåla trycksvärta, vissa läkemedel, sköljmedel, lösningsmedel, parfymer, insektbett m.m. Jag hade inga allergier innan min luktkänslighet utvecklades. Jag är glutenintolerant sedan 70-talet och följer numera även mjölkfri kost.

Jag tror att kosten är viktig för oss som har blivit drabbade. Jag sökte komplementär läkare  tidigt och fick kostråd och rekommendation om bastubad. Jag har även följt saltbehandling och idag använder jag mig av infraröd bastubad flera gånger i veckan. Vi har den installerad i vårt hus.

Jag har även fått KBT-samtal.

Det enda som kan hjälpa är att undvika kemikalier och om du blivit utsatt att på något sätt försöka finna en metod som passar dig för att bli av med giftet.”

Irma